Metervarans möjligheter

Det är som vid ett tillfälle idag då det framstår som extra tydligt att jag inte associerar impulsivitet och tjusning med något professionellt. (Inte för att jag tycker att det är någon sanning, det är bara i en värdering som jag socialiserats till). Jag var i tygaffären och hittade en djupblå sammetsimitation som kändes som ett verk av Anish Kapoor, som jag helt enkelt inte ville gå där ifrån utan. Hela tyget ropade skönhet* och möjligheter till ett ombonat hem. Med en kluven känsla köpte jag det. Metervara har generellt en dålig inverkan på mina konsumtionsvanor, det kan liksom bli vad som helst och spelar på känslorna som väcker fantasi och lust. För mig holkar dessa känslor helt ur möjligheten till en rationell argumentation. Medan min rationella sida självklart vet att en bit tyg inte löser något.

*Ord som snyggt och fult är ord som jag tycker att formgivare bör undvika. Inte för att de inte existerar utan för att de är subjektiva. Ja det står väl sammantaget klart att det här var en dag av levt projekt.