Livet bortom staden

Det finns personer som går före och bryter. Personer som inspirerar och imponerar, kanske inte på alla, men helt och totalt på mig. Idag var alla som jag träffade så. Vi har varit hos några kompisar på deras jordbrukskollektiv som de är medlemmar i.

Det kanske inte behöver sägas att jag är en person som drömmer om att ha min egen gård, men för mig tar alla realistiska tankar över. Rädslan över alla de kunskaper det kräver som jag inte alls har och över alla de oöverstigliga insatser som bara aldrig tar slut är det som går runt i huvudet. Men då är det så fint att det finns andra vågar och som vet vad som behöver göras. Jag fick hjälpa till med att avverkat aspar, (och även om träden inte var tjockare än låret), så ska en inte underskatta tillfredsställelsen i att röja bland träd och sly. Det är som att få ägna sig åt att producera någon form av lång lista med mätbara data som bara kommer ur en på löpande band. Tillfredsställelsen är total och idag framstod drömmen som mer verklig än farhågorna.