En tager vad en haver

Ledig dag brukar ju alltid vara något att se fram emot och ta tillvara på, men eftersom jag inte känner mig ledig just nu innebär den ”lediga” tiden tillsammans bara mer jobb. Liss ska hållas nöjd och sysselsatt parallellt med projektjobb. En omöjlig ekvation som så klart uppstod till och från i mitt liv redan innan jag drev ett så livsomfattande projekt som det här. Hittills har Liss inte en enda gång frågat efter en enda sak och för mig upplevs det starkt och tydligt vem alla de där leksakerna egentligen är tillför. Jag har tänkt tanken tidigare men att verkligen uppleva att alla de där leksakerna till så stor del är till för oss vuxna känns nästan hånfullt. Så här står vi nu, oavsett vem figurerna, byggklossarna och kulbanan var till för med behov för husfridens räkning. Och när det inte inte finns något annat att ta till, så tvingas nya ”designlösningar” fram, som att gå ut och leka i snön igen även efter middagen. Detta har aldrig hänt tidigare i vårt lilla inrutade liv och ickemateriella ”behov” kanske främst bör lösas med ickemateriella svar (även om klossar fortfarande står högt upp på att-göra-listan)!