Bygger en så bygger alla!

Varför nöja sig med att låta sin förälder bygga åt en? Och varför förhålla sig till vilka funktioner någon annan tycker att föremål bör vara bärare av? Så här ser det ut hemma när Liss får bestämma, ett bygge i full skala med allt vad vårt hem just nu har att bjuda på. Som hela havet stormar, men i Liss fall kallar han det tåg. Tyvärr ignorerar jag just nu kraften bakom att låta mitt barns fantasi utvecklas och tillåta en rådande ordning där allt kan få vara allt och en pall inte bara är en pall. Min reaktion blir istället att jag börjar tänka på leksaker och deras funktion för oss vuxna. Just nu orkar jag inte riktigt att pallarna som jag slitit med inte används på det sätt som jag har bestämt.